1685-1766 French Jean Marc Nattier Gallery Brother of Jean-Baptiste Nattier. As well as being taught by his father, he trained with his godfather, Jean Jouvenet, and attended the drawing classes of the Academie Royale, where in 1700 he won the Premier Prix de Dessin. From around 1703 he worked on La Galerie du Palais du Luxembourg. The experience of copying the work of Rubens does not, however, seem to have had a liberating effect on his draughtsmanship, which was described by the 18th-century collector Pierre-Jean Mariette as cold. Nattier was commissioned to make further drawings for engravers in the early part of his career, including those after Hyacinthe Rigaud famous state portrait of Louis XIV (1701; Paris, Louvre) in 1710, which indicates that he had established a reputation while he was still quite young. Although he was offered a place at the Academie de France in Rome on the recommendation of Jouvenet, Nattier preferred to remain in Paris and further his career. In 1717 he nevertheless made a trip to Holland, where he painted portraits of Peter the Great and the Empress Catherine (St Petersburg, Hermitage). The Tsar offered Nattier work at the Russian court, but the artist declined the offer. He remained in Paris for the rest of his life.  Related Paintings of Jean Marc Nattier :. | Madame Victoire of France | Mademoiselle de Lambesc as Minerva, Arming her Brother the Comte de Brionne | Portrait of a Lady | Terpsichore | Mademoiselle de Sens |
Related Artists:
Jean-Victor Schnetz
1787-1870,was a French academic painter well-regarded for his historical and genre paintings. Schnez studied in Paris under Jacques-Louis David. His works can be found at the Louvre and the Petit Palais in Paris, the Hermitage in St. Petersburg, and the Museum of Fine Arts in San Francisco. In 1837 Schnetz was elected to the Academie des Beaux-Arts, and he was twice the Director of the French Academy in Rome, from 1841-1846 then again in 1853-1866
SAFTLEVEN, Cornelis
Dutch painter (b. 1607, Gorinchem, d. 1681, Rotterdam).Painter and draughtsman. After training as a painter in Rotterdam, he may have visited Antwerp c. 1632-4. From c. 1634 he was in Utrecht, where his brother (2) Herman the younger had settled, and they collaborated on a portrait of Godard van Reede and his Family (1634-5; Maarssen, Slot Zuylen). In 1637 Cornelis was back in Rotterdam, where in 1648 he married Catharina van der Heyden (d Rotterdam, 1654). The year after her death, he married Elisabeth van der Avondt. He became dean of the Guild of St Luke in Rotterdam in 1667.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.